Ny sekretessbrytande bestämmelse på gång; aktuell vid teknisk bearbetning och teknisk lagring av uppgifter

En under lång tid omdiskuterad fråga är vilket rättsligt utrymme offentlig sektor har att ge andra ”teknisk tillgång” till sekretessbelagda uppgifter för att kunna använda digitala tjänster av olika slag. Om och när innebär detta ett ”röjande” av uppgifterna enligt offentlighets- och sekretesslagen (OSL)?

En ny s.k. sekretessbrytande bestämmelse, om att ge annan teknisk tillgång till uppgifter, ser ut att snart bli verklighet. I slutet av mars lade regeringen fram prop. 2022/23:97, Sekretessgenombrott vid utlämnande för teknisk bearbetning eller teknisk lagring av uppgifter. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023. Förslagen syftar till att skapa bättre förutsättningar för myndigheter att sluta avtal om eller annars samordna sin it-drift samt att stärka skyddet för de uppgifter som lämnas till en enskild vid utkontraktering av it-drift.

Att en sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig innebär en typ av undantag från vad som normalt gäller för hanteringen av en sekretessbelagd uppgift. De flesta generellt tillämpliga bestämmelserna av denna art finns samlade i 10 kap. OSL.

Lagförslaget kan kort sammanfattas enligt följande:

  • En ny sekretessbrytande bestämmelse införs i offentlighets- och sekretesslagen (OSL), 10 kap. 2 a §. Bestämmelsen gör det tillåtet för myndigheter att lämna sekretessbelagda uppgifter till en enskild eller till en annan myndighet som har i uppdrag att tekniskt bearbeta eller tekniskt lagra uppgifterna för myndighetens räkning. En uppgift får dock inte lämnas om det med hänsyn till omständigheterna är olämpligt.
  • S.k. ”meddelarfrihet” slopas för den som omfattas av tystnadsplikt enligt lagen (2020:914) om tystnadsplikt vid utkontraktering av teknisk bearbetning eller lagring av uppgifter. Tystnadsplikten ges med andra ord prioritet över meddelarfriheten.

Övergripande kommentar:

Om förslaget genomförs kommer juridiskt fokus generellt att skifta från ”röjande-frågan” till den lämplighetsförutsättning som bestämmelsen innehåller. Tack vare bestämmelsen skulle frågan om röjande bli betydelselös eller i vart fall mindre kritisk jämfört med idag. Sett till de utgångspunkter som anges i propositionen är det fråga om en bred lämplighetsbedömning där en rad olika faktorer kan och ska vägas in.

De myndigheter som använder eller planerar att använda tjänsteupplägg, som framledes kan komma att förutsätta en tillämpning av den nya sekretessbrytande bestämmelsen, bör noggrant sätta sig in i de utgångspunkter för lämplighetsbedömningen som propositionen redovisar och säkerställa att rätt överväganden görs med avseende på olika typer av uppgifter. Motsvarande intresse har förstås även de tjänsteleverantörer som önskar övertyga offentlig sektor om att de är väl lämpade att ta emot uppgifter.

I propositionen anges att ”[d]et kan vara lämpligt att den uppgiftslämnande myndigheten dokumenterar de avvägningar och bedömningar som görs vid ett utlämnande som omfattar en större uppgiftsmängd eller uppgifter som är av känslig karaktär.” (s. 17). Vår uppfattning är att det framstår som klokt att myndigheter i praktiken agerar som om det råder ett dokumentationskrav avseende lämplighetsbedömningen. Odokumenterade överväganden har ett begränsat värde, och enligt den nu föreslagna bestämmelsen kommer det i många fall att handla om en finstämd avvägning mellan olika intressen.

Länk till propositionen: regeringens prop. 2022/23:97