Ny visselblåsarlag påstås ge ökad trygghet

Det sägs att den nuvarande visselblåsarlagen aldrig har prövats i domstol. Den har i vart fall fått begränsat med uppmärksamhet sedan den trädde i kraft år 2017. Regeringen föreslår att ny lag ska träda i kraft i december i år varför området blivit aktuellt. Lagförslaget bygger på ett EU-direktiv och det påstås att det ska innehålla ett förstärkt skydd för visselblåsare.

Yttrandefrihet och lojalitetsplikt
”Att vissla” är att utnyttja sin yttrandefrihet som kommer till uttryck i såväl grundlag som i art. 10 i Europakonventionen. Denna rättighet kan i anställningsförhållanden dock anses inkräkta på den lojalitetsplikt som en arbetstagare har mot arbetsgivaren under hela anställningen. Lojalitetsplikten innebär bl.a. att arbetstagare inte får agera på ett sätt som kan skada arbetsgivaren. Som exempel på verktyg för att förstärka lojalitetsplikten är sekretessavtal för arbetstagare beträffande sådant som arbetstagaren får kännedom om i tjänsten. Som exempel på lagstiftning där lojalitetsplikten till viss del kommer till uttryck är det skydd som arbetsgivare åtnjuter genom lagen om företagshemligheter på så sätt att anställda inte får röja företagshemligheter för utomstående.

Vad gäller idag?
Den nuvarande visselblåsarlagen är tillämplig på vissa larm från arbetstagare om allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet. Med allvarliga missförhållanden avses enligt förarbetena till lagen dels brott med fängelse i straffskalan, t.ex. mutbrott eller bedrägeri, dels andra allvarliga missförhållanden som är angelägna att avslöja utifrån ett samhällsperspektiv. Det ska således finnas ett allmänintresse. Lagen skyddar arbetstagaren från att utsättas för repressalier vid internt larm och vid larm till arbetstagarorganisation. För åtnjutande av skydd även vid externt larm, exempelvis till myndighet eller media, krävs typiskt sett att arbetstagaren först larmat internt utan att det givit resultat eller att det av någon annan anledning är befogat att larma externt direkt. Det krävs att arbetstagaren har visst fog för påståendet om missförhållandet. En arbetsgivare som bryter mot lagen, d.v.s. utsätter någon för repressalier i strid mot lagen, är skadeståndsskyldig och ska utge kränkningsersättning.

Nya lagen
Förslaget om en ny lag är ett utlopp för EU-direktiv om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten. Enligt direktivet ska lagen vara genomförd den 17 december 2021.

Skyddsomfång
Lagen föreslås skydda personer som i arbetsrelaterade sammanhang får kännedom om missförhållanden och rapporterar om den. Skyddet avser repressalier, likt den nuvarande lagen, samt ansvarsfrihet, både för rapportering och för anskaffandet av information, då vissa personer rapporterar antingen via interna rapporteringskanaler eller externa sådana till viss eller vissa myndigheter (se nedan). Först om detta inte leder till skäliga uppföljningsåtgärder får informationen offentliggöras. Personkretsen som skyddas är således, förutom för arbetstagare, även konsulter, volontärer, praktikanter, aktieägare, styrelseledamöter eller andra som ingår i ett lednings- eller tillsynsorgan.
Det krävs att den rapporterande personen har rimliga skäl att tro att den information om missförhållanden som rapporteras är sann.
Karaktären av informationen som ska rapporteras för att lagen ska bli tillämplig justeras från ”allvarliga missförhållanden” enligt nuvarande lag till ”missförhållanden” kort och gott som antingen ska strida mot unionsrätten eller som utgör något som det finns ett allmänintresse av att det kommer fram. Av utredningen framgår att karaktären av information som skyddas enligt lagförslaget i vart fall inte får inskränka nuvarande omfattning avseende vilken sorts information som skyddas. Ageranden som utgör brott, i vart fall med fängelse i straffskalan, borde därmed inbegripas av sådan information som lagförslaget är tänkt att omfatta.

Interna rapporteringskanaler
Enligt lagförslaget ska alla arbetsgivare som har fler än 50 anställda inrätta särskilda interna system för visselblåsarlarm och uppföljning.
Systemet ska utformas så att den rapporterande personen:
• kan rapportera både skriftlig och muntligt,
• ska få bekräftelse inom sju dagar på att rapporten är mottagen och
• får återkoppling om åtgärder samt skälen för dessa inom tre månader från bekräftelse samt
• får information om att uppgift kommer att lämnas ut genom vilken den rapporterande personen kan identifieras.

Arbetsgivaren ska vidare utse oberoende och självständiga personer som är behöriga att på olika sätt befatta sig med rapporteringen på arbetsgivarens vägnar. Dessa personer kan vara anställda eller anlitade på annat sätt.

Externa rapporteringskanaler
Enligt lagförslaget ska regeringen utse myndighet eller kommun som är behörig inom visst ansvarsområde att tillhandahålla rapporteringskanaler och rutiner för uppföljning och återkoppling. Det kan därmed bli fråga om en eller flera myndigheter som delar på att ta emot rapportering genom uppdelning i olika ansvarsområden. Personer som rapporterar till någon av EU:s institutioner som inrättat sådana rapporteringskanaler skyddas också.
Rapportering till myndighet utanför sådana särskilt inrättade rapporteringskanaler är som utgångspunkt inte skyddat enligt lagförslaget såvida intern rapportering inte leder till resultat eller det föreligger fara.

Sanktioner
Det saknas uttryckliga bestämmelser om ogiltigförklarande av vissa repressalier, t.ex. ogiltigförklaring av uppsägning på grund av att någon enskild utnyttjat sin rätt enligt lagen. Däremot ska den som bryter mot vissa bestämmelser i lagen enligt lagförslaget betala skadestånd och kränkningsersättning till enskild.
Den myndighet som ska utöva tillsynen så att lagen efterföljs får besluta om förelägganden – med eller utan vite. Det finns inga bestämmelser om sanktionsavgifter (vi minns alla paniken inför införlivandet av GDPR 2018 med hänsyn till sanktionsavgifterna).

Ökat skydd för visslare?
Statens offentliga utredning på området har fått titeln ”Ökad trygghet för visselblåsare”. Lagförslaget har dock fått viss kritik från flera håll och har anklagats för att inte stärka visslares skydd. Sådan kritik har riktats från fackförbund bl.a. eftersom skyddet för arbetstagare som larmar sin arbetstagarorganisation är borttaget och det är svårt för enskild att veta vad som gäller och därför inte kommer våga vissla. Kritik har också riktats från Journalistförbundet eftersom visslare enligt nuvarande lag kan vissla till journalister under förutsättning att internt larm först vidtagits och det inte lett till något medan det enligt lagförslaget först krävs vissling både via interna och externa rapporteringskanaler, utan att det lett till något, innan informationen får offentliggöras.
De största skillnaderna jämfört med nuvarande lag är dock förmodligen att skyddet inte bara avser repressalier, utan även ansvarsfrihet för anskaffande och rapportering av informationen, utökad personkrets jämfört med nuvarande lag och att alla verksamheter av viss storlek måste inrätta särskilda rutiner för hantering och uppföljning av rapporterade missförhållanden. Detta låter som någon form av utökning i förhållande i lagen som gäller idag, även om lagen aldrig har prövats och det därför är svårt att ha någon uppfattning om dess effektivitet. Det finns dock oklarheter i lagförslaget, inte minst avseende missförhållandebegreppet, dvs. vad som anses vara ett ”missförhållande” och som enskild får vissla om och inte vissla om. Vi får därför hoppas att nya lagen, om den antas, kommer upp till prövning i domstol så att vi får veta och får någonting att utvärdera.