Ny lag om företagsrekonstruktion – ett urval av de viktigaste förändringarna

Härom veckan fattade riksdagen beslut i frågan om en ny lag om företagsrekonstruktion och inte helt oväntat så valde man, nästintill enhälligt, att gå på regeringens linje – det blir en ny lag. Lagen vilar på EU:s rekonstruktion- och insolvensdirektiv, vars övergripande syfte är att minska antalet konkurser av i grunden fungerande företag och därmed öka utsikterna för företaget till en andra chans. Men, vad innebär den nya lagen egentligen? Nedan belyses ett urval av de viktigaste förändringarna.

Rekonstruktionsplanen

Rekonstruktionsplanen är det förslag på åtgärder som rekonstruktören, i samråd med gäldenärföretaget, funnit erforderliga för en lyckad rekonstruktion. Denna plan är – till skillnad från en ackordsuppgörelse – inte bindande, vilket innebär att åtgärderna som föreslås däri inte leder till någon särskild rättsverkan. Med den nya lagen ges möjlighet att fastställa rekonstruktionsplanen i dess helhet, alltså inte bara ackordsuppgörelsen. På så vis kan fler åtgärder ges bindande verkan, vilket väntas leda till rekonstruktioner som är väl anpassade till gäldenärföretagets specifika behov. Som exempel på åtgärder som ska kunna fastställas i planen nämns i förarbetena en ökning av aktiekapital, försäljning av tillgångar samt byte av styrelse.

Rekonstruktionsplanen antas i samband med en så kallad planförhandling där berörda parter delas in i olika röstningsgrupper baserat på intressegemenskap. I motsats till nuvarande ordning, där det endast är oprioriterade fordringsägare som deltar vid röstning om ackord, kommer samtliga berörda, såväl prioriterade som oprioriterade fordringsägare, kunna delta vid röstning om rekonstruktionsplan. För att planen ska antas krävs det enligt huvudregeln att samtliga grupper godkänt den, men det finns visst utrymme för rätten att anta planen trots att alla gruppers godkännande inte är för handen. Om planen antas så ska rätten pröva om den kan fastställas och därigenom ges bindande verkan för inblandade parter.

Förutsättningar för rekonstruktion – skärpt livskraftstest, ordnad bokföring och risk för insolvens

Livskraftstestet är möjligen den del av rekonstruktionslagstiftningen som stött på mest kritik genom årens lopp. Idag får ett beslut om rekonstruktion inte meddelas ”om det saknas skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås”. Denna formulering har påståtts frambringa alldeles för stora rekonstruktionsmöjligheter för företag med låg fortlevnadsutsikt. Med den nya lagen blir kravet i stället att det ska finnas ”grundad anledning att anta att verksamhetens livskraft kan säkras genom rekonstruktionen”. Med ett positivt formulerat livskraftstest så blir presumtionen den motsatta – gäldenärsföretaget har att visa att rekonstruktionen kommer att leda till avsedd effekt. Förhoppningen är att ansökningar med låg sannolikhet för lyckad rekonstruktion faller bort och att man därigenom minskar antalet företag som endast har till syfte att komma över betalningsanstånd eller annars missbruka rekonstruktionsinstitutet. I slutändan är förhoppningen att detta höjer statusen på institutet som helhet.

Utöver det skärpa livskraftstestet så ställer den nya lagen även högre krav på gäldenärföretagets bokföring. Idag är rekonstruktionsförfarandet inte förbehållet företag med sina räkenskaper i ordning, vilket försvårat såväl bedömningar av utsikterna för en förestående rekonstruktion som genomförandet av en senare sådan. Framgent kommer rekonstruktion inte att beviljas om företagets bokföring innehåller sådana brister att rörelsens förlopp, resultat eller ställning inte går att bedöma.

I kontrast till det skärpa livskraftstestet och kravet på ordnad bokföring så sänks tröskeln vad gäller gäldenärföretagets ekonomiska situation vid ansökningstillfället. Tidigare förutsattes betalningssvårigheter för att rekonstruktion skulle beviljas, men i den nya lagen så krävs endast ”ekonomiska svårigheter som innebär risk för insolvens”. Genom denna formulering hoppas man att fånga upp företag i ett tidigare skedde, där det förvisso finns tillgång till likvida medel, men företaget gör så stora förluster att man på sikt riskerar att behöva avveckla sin verksamhet.

Gäldenärföretagets avtal

En nyhet i den nya lagen är möjligheten till partiell fullgörelse av avtal där prestationerna som ingår i avtalet är av fortlöpande eller delbar karaktär. Det kan exempelvis handla om ett lokalhyresavtal där gäldenärföretaget, i samband med rekonstruktionens inledande, begär att avtalet ska fullföljas under en övergångsperiod. Med partiell fullgörelse är tanken att ansökan om rekonstruktion ska ske på ett tidigare stadie, utan att gäldenärföretaget dessförinnan tvingas att ta ställning till om avtalet ska fullföljas i sin helhet eller om man ska ta risken att det hävs av motparten. Därutöver förväntas förfarandet leda till att motparten ges bättre förutsättningar att planera sin verksamhet efter det att tiden för den partiella fullgörelsen löpt ut.

Gäldenärföretaget kan med den nya lagen även säga upp vissa varaktiga avtal under rekonstruktionen, med undantag för bland annat anställningsavtal. Idag finns det ingen motsvarande utväg för gäldenärsföretaget, varför risken finns att företaget blir sittandes med kostsamma avtal som i vissa fall inte ens utnyttjas. Det kan exempelvis vara ett hyresavtal för en del av verksamheten som inte längre bedrivs. Detta är något som riskerar att sätta käppar i hjulet för en lyckad rekonstruktion. Huvudregeln i den nya lagen är därför att varaktiga avtal ska kunna sägas upp med en uppsägningstid om tre månader, oavsett hur långt avtal är. Motparten får då en skadeståndsfordran, som i sin tur kommer omfattas av skuldavskrivning om detta är en del av rekonstruktionsplanen.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen på rekonstruktionsfronten efter den nya lagens ikraftträdande den 1 augusti. Har du några funderingar kring den nya lagen? Tveka inte att höra av dig till oss på Front Advokater.