Första vägledande domen angående kommunala särkrav
Front Advokater har, genom Ulf Nordekvist och Sven Häggström, biträtt en byggherre med överklagande av kommunalt beslut avseende placering av en elcentral i ett s.k. modulhus, ett s.k. Älvsbyhus och har nu vunnit framgång i högsta instans. Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har den 21 oktober 2022 (mål P 5167-21) meddelat en första prejudicerande dom angående vad som i byggsammanhang benämns som kommunala särkrav.
I aktuellt hus hade det 0,62 cm höga elskåpet placerats på samma höjd som i andra modulhus som levererats av Älvsbyhus AB under senare år, vilket innebär att skåpets översta rad där huvudbrytare, jordfelsbrytare och säkringar till värmepumpen är belägen på cirka 1,85 m från golvnivå. Kommunen hävdade att elskåp för att uppfylla kraven i 8 kap. 1 och 4 §§ Plan- och bygglagen (2010:900) (PBL) avseende tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga skulle placeras lägre än vad som projekterats i modulhuset och nekade med anledning av det slutbesked. Kommunen krävde att elskåpet skulle placeras i höjdläge mellan 0,8 – 1,1 meter. Front Advokater överklagade på Byggherrens begäran beslutet och hävdade att byggherren förvärvat ett s.k. modulhus där elcentralens placering uppfyllde de enligt PBL och BBR gällande kraven på tillgänglighet och användbarhet.
Det har länge varit vanligt förekommande att kommuner ställt högre krav på byggnaders tekniska egenskapskrav än vad som följer av PBL och Boverkets byggregler (BBR). Sedan 2015 innehåller PBL en begränsning av kommuns möjlighet att både generellt och i enskilda fall ställa den typen av s.k. kommunala särkrav. Trots förbudet förekommer det alltjämt att enskilda kommuner ställer upp egenhändigt uppställda krav på den som bygger – utöver de bestämmelser som följer av lagkraven och BBR. Det medför stora besvär för byggbranschen. Om kravet går utöver vad som följer av lagkraven och BBR utgör det ett s.k. kommunalt särkrav som sedan 2015 är förbjudet. I målet var fråga om kommunens krav på elcentralens placeringen var ett sådant otillåtet kommunalt särkrav.
Kommunen har i sin argumentation lyft fram att placeringen av elcentralen varit central i bygglovshanteringen och att den också framgått av den kontrollplan som kommunen antagit. Kommunen anförde att det med stöd av PBL och en analog tillämpning av Boverkets föreskrifter i BBR inte var ett otillåtet kommunalt särkrav att kräva lägre placering av elcentralen. MÖD konstaterade att det vare sig i PBL, BBR eller andra myndighetsföreskrifter finns detaljerade regler om placeringen av elcentral och ansåg i likhet med Länsstyrelsen att det uppställda kravet var ett otillåtet särkrav varför MÖD undanröjde kommunens beslut. Domen är prejudicerande (vägledande).
Har frågor eller vill veta mer?
Kontakta gärna Front advokater vid frågor kring tillämpningen av kommunala särkrav eller andra fastighetsrelaterade frågor.
