”En gruva mitt i samebyns året-runt-marker kommer få förödande konsekvenser”

I nästa vecka inleds Högsta förvaltningsdomstolens förhandling rörande rättsprövningen av regeringens beslut att bevilja bearbetningskoncession för gruva i Gállok. En verksamhet som, om den realiseras, kommer hota existensen av den renskötsel som har bedrivits i området sedan urminnes tider – den renskötsel som också har utgjort grunden för skapandet och bibehållandet av Laponia, ett av Västeuropas sista stora vildmarker och Europas största sammanhängande världsarv. Front Advokaters Lisa Länta är ett av två huvudombud som företräder fjällsamebyn Jåhkågasska tjiellde.

Fråga om bearbetningskoncession i aktuellt område har pågått under drygt tio års tid och när regeringen i mars 2022 beslutade att bevilja bearbetningskoncession så gjorde regeringen detta trots kraftigt motstånd från berörda samebyar, som under processens gång har visat hur möjligheterna att bedriva renskötsel kommer omintetgöras.

Men det är inte enbart samebyarna och Sametinget som har uppmärksammat dessa hot och risker mot rennäringen. Andra tunga instanser i prövningen såsom Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och UNESCO säger också nej till gruvbrytning.

– UNESCO har gjort en bedömning av verksamhetens förmodade inverkan på världsarvets särskilt stora universella värde. UNESCO efterlyser gruvbolagets helhetsbedömning av hur rennäringen kommer att påverkas av de transportvägar som kommer behöva anläggas, förklarar Lisa Länta.

– Även Naturvårdsverket är kritiskt till att transporterna till och från gruvområdet har undantagits regeringens prövning. På så sätt har frågan om transporter och de stora landarealer som kommer tas i anspråk försvunnit i den intresseavvägning mellan riksintressen som ska göras enligt gällande bestämmelser, fortsätter Lisa Länta.

– Här krävs alltså en helhetsbedömning av verksamheten i stort, och som kommer gå förlorad genom de efterföljande prövningar som kommer ske i olika enskilda frågor, förklarar Lisa Länta. Detta fenomen har i praxis kallats för den s.k. salamieffekten – viktiga frågor undgår prövning när de skivas upp och förläggs till olika prövningar enligt olika lagstiftningar.

UNESCO har även efterlyst en fördjupad konsekvensbedömning av gruvverksamhetens påverkan på aktuella naturvärden. Landskapet och världsarvet Laponia har fått och kunnat bibehålla sin unika natur och växtlighet tack vara renarnas bete i områdena – ett faktum som alltså har bekräftats av flera för samebyn oberoende intressenter såsom exempelvis länsstyrelsen. Regeringen har i avsaknad av en sådan utredning meddelat beslut om bearbetningskoncession, och istället genom villkor föreskrivit att en fördjupad konsekvensbedömning ska genomföras.

– Det är högst klandervärt och felaktigt att först bevilja ett tillstånd och därefter genom villkor efterlysa den kunskap som borde ha funnits redan vid beslutstillfället, men som uppenbarligen har saknats, utropar Lisa Länta.

Bergmästaren, som är tillsynsmyndighet för gruvverksamheter och anställd av regeringen att leda den verksamhet som har till uppgift att handlägga ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral, har på sedvanligt sätt lämnat över till länsstyrelsen att göra bedömningen och intresseavvägningen mellan riksintresse för rennäring och riksintresse för värdefulla ämnen och mineral. Bergmästaren lämnade även över frågan om bedömning av påverkan på världsarvet Laponia till länsstyrelsen.

– Länsstyrelsen var i denna intresseavvägning tydlig, berättar Lisa Länta. Länsstyrelsen menar att planerad gruvbrytning påtagligt kan försvåra rennäringens bedrivande och därför inte är tillåten. En koppling görs också till Laponias storslagna och öppna fjällnatur som har präglats av ett långvarigt renbete. I en sammantagen bedömning konstaterar länsstyrelsen att de båda riksintressena inte är förenliga med varandra, och i en sådan situation måste ett av intressena ges företräde.

Planerad gruvverksamhet har en begränsad livslängd om 14 år. Det är inte heller fråga om att gruvbrytningen i förlängningen kommer bidra till den gröna omställningen eftersom det är ”vanlig” järnmalm som kommer brytas.

– Länsstyrelsen konstaterar att aktuell gruvverksamhet varken är samhällsekonomiskt motiverad eller medför en förnuftig användning av naturresurserna. Länsstyrelsen konstaterar därför att det är riksintresset för rennäringen som ska ha företräde, berättar Lisa Länta.

– Vi befinner oss alltså i en situation där den faktiska tillsynsmyndigheten är oförmögen att uttala sig om de här frågorna, och därför formellt överlämnat frågan om intresseavvägningar och världsarvet Laponia till länsstyrelsen, som i normala fall utgör statens förlängda arm. Istället för att hörsamma länsstyrelsens bedömning om att ansökt verksamhet inte är tillåtlig och bearbetningskoncession därför inte ska medges, så går regeringen emot och beslutar stick i stäv mot detta.

Regeringen har i intresseavvägningen bedömt att intresset för mineralnäringen ska gå före riksintresset för rennäringen. Regeringen har därmed bortsett från att rennäringen utövas av Europas, och därmed Sveriges, enda urfolk, vilket aktualiserar flertalet rättsregler. Enligt såväl grundlagen (regeringsformen 1 kap. 2 §) som flertalet internationella konventioner som Sverige ratificerat ska samerna tillförsäkras rätt att utöva sin kultur – renskötseln. Renskötseln erhåller härav ett omfattande nationellt som internationellt rättighetsskydd, vilket regeringen har överträtt. Det är den traditionella renskötseln som skyddas, dvs. naturbetande renar som förflyttas per fot mellan årstidsbeteslanden. Det framgår inte av regeringens beslut hur regeringen har förhållit sig till dessa regler. Tvärtom är beslutet utformat som att regeringen ställer mineralnäringen mot vilken näring som helst i den intresseavvägning som görs.

– Det är förvånande med hänsyn till senare tids rättsutveckling, säger Lisa Länta. Högsta domstolen har vid flera tillfällen klargjort att den internationella rätten ska ha avgörande betydelse och därvid särskilt tydliggjort samernas rättigheter (exempelvis i det s.k. Girjasmålet).

För att motverka att renskötseln omintetgörs vid en gruvexploatering har regeringen istället uppställt ett flertal villkor som till synes ska skydda rennäringen. Men villkoren är inte ändamålsenliga.

– Dessa villkor har inte kommunicerats med samebyn, villkoren föranleder tolkningssvårigheter och de går inte att tillämpa. Villkoren får därav inte avsedd effekt. Lisa Länta exemplifierar med villkor om lastbilstransporter för flytt av renar förbi gruvområdet.

– Den flytt som sker från vinter- till sommarland sker när renarna (vajorna) är dräktiga och under sådana förhållanden råder transportförbud enligt gällande djurskyddsbestämmelser. Transporterar man renar vid sådant tillstånd riskerar renskötarna åtal för djurplågeri, förklarar Lisa Länta. I den nu kommande förhandlingen kommer veterinär Ulrika Rockström höras om detta.

– Regeringen anför i beslutet att renskötsel inte kommer omintetgöras genom angivna villkor, fortsätter Lisa Länta. Beslutet är dock initialt direkt felaktigt och i strid med gällande rätt. Enligt såväl grundlagen som internationell rätt, ska renskötseln inte bara ”inte omintetgöras” – bestämmelserna förpliktar staten att tillse att renskötseln främjas och utvecklas. Renskötseln ska således inte ”bara överleva”.

Högljudda protester har hörts från flera håll. Organisationen Amnesty, som arbetar för mänskliga rättigheter, har bland annat riktat skarp kritik mot regeringens godkännande och uttryckt sin djupaste solidaritet med det samiska urfolket. Greta Thunberg har uttryckligen gett sitt stöd till samebyn. Musikern Maxida Märak är också aktiv i sitt arbete med att rikta ljuset mot pågående process.

– Vi är självfallet väldigt tacksamma över det stöd som vi får från olika håll, säger Lisa Länta. Det som händer nu sker inför öppen ridå. Samebyns renskötsel riskerar att omintetgöras och oersättliga naturvärden förstöras. I ett samhälle som borde präglas av hållbar utveckling är det angeläget att vi förvaltar detta arv till kommande generationer.

_________________________

Nästa steg i denna juridiska prövning blir muntlig förhandling som Högsta förvaltningsdomstolen håller i hyrda lokaler hos Svea hovrätt i Stockholm den 19-20 september 2023. Lisa Länta är ett av två huvudombud för fjällsamebyn Jåhkågasska tjiellde, och hon har i målet även understötts av offentligrättslig och förvaltningsrättslig kompetens genom advokat Sara Fogelberg, jurist Henrik Melin och EU-advokat Robert Moldén. Samebyn företräds även av Camilla Wikland, Hope Advokater.

Front Advokater kommer löpande att lämna fördjupande redogörelser över processens bakgrund och framdrift, både via hemsidan och sociala medier. Vid frågor är ni välkomna att kontakta Lisa Länta, lisa.lanta@front.law.

Berättat för och nedtecknat av Maria Paijkull