När Stafettvarvet arrangerade i Slottsskogen onsdagen den 10 maj deltog självfallet Front Advokater!
Byrån ställde upp med två lag som kämpade väl när Göteborg visade sig på sin bästa sida och bjöd på 20 grader och sol. Ett roligt arrangemang med 4 sträckor och efterföljande picknick i Slottsskogen.
En trevlig kväll och en rolig utmaning som vi gärna gör om!
Hur och när kan olika fastighetsbildningsåtgärder användas enligt fastighetsbildningslagen? Få kunskap om hur bildande av nya fastigheter kan ske och förutsättningarna för detta genom Front Advokaters webbinarium som hålls av advokaterna Erik Wallberg och Chadi Elazzeh den 23 maj 2023 klockan 11.30. För mer information och för att delta klicka på länken här.
Front Advokater har återigen blivit Miljödiplomerade enligt Svensk Miljöbas (SUSA). Detta betyder att vi som advokatbyrå varje år följer ett miljöledningssystem och sätter upp tydliga mål för att utveckla vårt miljöarbete. Att vara miljödiplomerad är en utmärkelse som bekräftar att vi som företag arbetar aktivt för att minska vår negativa miljöpåverkan och bidrar till en hållbar framtid.
Ett miljöledningssystem är ett verktyg som hjälper företaget att planera, genomföra, följa upp och förbättra sitt miljöarbete. Detta sker genom att vi på Front Advokater systematiserar och effektiviserar vår verksamhets miljöarbete och använder våra resurser där de ger störst effekt för att minska vår miljöbelastning. Detta är ett viktigt steg i att bli en mer hållbar advokatbyrå.
Under året har vi på Front Advokater genomfört miljöutbildningar där vi diskuterat bland annat cirkulär ekonomi, globala mål och verksamhetens miljöarbete. Vi har även påbörjat ett initiativ med ”Veckans vego” där vi varje vecka skickar ut vegetariska recept till alla medarbetare för att inspirera till att äta mer hållbart.
Vi har ett engagerat Hållbarhetsteam som arbetar för att Front Advokater ska fortsätta vara miljödiplomerade och bidra till positiv klimatpåverkan. Vi tror på att hållbart miljöarbete är konkurrenskraftigt i längden och hoppas att även våra klienter inser och värdesätter nyttan med detta.
Vi på Front Advokater kommer fortsätta vår resa framåt för att minska vår negativa klimatpåverkan och utveckla vår positiva påverkan i vårt arbete. Som miljödiplomerad advokatbyrå vill vi vara en föregångare inom hållbarhet och bidra till en mer hållbar framtid för oss alla.
Kontakta oss gärna om du har frågor om vår miljödiplomering eller vill veta mer om vårt arbete för en mer hållbar framtid.
En under lång tid omdiskuterad fråga är vilket rättsligt utrymme offentlig sektor har att ge andra ”teknisk tillgång” till sekretessbelagda uppgifter för att kunna använda digitala tjänster av olika slag. Om och när innebär detta ett ”röjande” av uppgifterna enligt offentlighets- och sekretesslagen (OSL)?
En ny s.k. sekretessbrytande bestämmelse, om att ge annan teknisk tillgång till uppgifter, ser ut att snart bli verklighet. I slutet av mars lade regeringen fram prop. 2022/23:97, Sekretessgenombrott vid utlämnande för teknisk bearbetning eller teknisk lagring av uppgifter. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023. Förslagen syftar till att skapa bättre förutsättningar för myndigheter att sluta avtal om eller annars samordna sin it-drift samt att stärka skyddet för de uppgifter som lämnas till en enskild vid utkontraktering av it-drift.
Att en sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig innebär en typ av undantag från vad som normalt gäller för hanteringen av en sekretessbelagd uppgift. De flesta generellt tillämpliga bestämmelserna av denna art finns samlade i 10 kap. OSL.
Lagförslaget kan kort sammanfattas enligt följande:
Övergripande kommentar:
Om förslaget genomförs kommer juridiskt fokus generellt att skifta från ”röjande-frågan” till den lämplighetsförutsättning som bestämmelsen innehåller. Tack vare bestämmelsen skulle frågan om röjande bli betydelselös eller i vart fall mindre kritisk jämfört med idag. Sett till de utgångspunkter som anges i propositionen är det fråga om en bred lämplighetsbedömning där en rad olika faktorer kan och ska vägas in.
De myndigheter som använder eller planerar att använda tjänsteupplägg, som framledes kan komma att förutsätta en tillämpning av den nya sekretessbrytande bestämmelsen, bör noggrant sätta sig in i de utgångspunkter för lämplighetsbedömningen som propositionen redovisar och säkerställa att rätt överväganden görs med avseende på olika typer av uppgifter. Motsvarande intresse har förstås även de tjänsteleverantörer som önskar övertyga offentlig sektor om att de är väl lämpade att ta emot uppgifter.
I propositionen anges att ”[d]et kan vara lämpligt att den uppgiftslämnande myndigheten dokumenterar de avvägningar och bedömningar som görs vid ett utlämnande som omfattar en större uppgiftsmängd eller uppgifter som är av känslig karaktär.” (s. 17). Vår uppfattning är att det framstår som klokt att myndigheter i praktiken agerar som om det råder ett dokumentationskrav avseende lämplighetsbedömningen. Odokumenterade överväganden har ett begränsat värde, och enligt den nu föreslagna bestämmelsen kommer det i många fall att handla om en finstämd avvägning mellan olika intressen.
Länk till propositionen: regeringens prop. 2022/23:97
Att vara verksam inom byggbranschen innebär att ständigt ställas inför situationer då det är viktigt att känna till vilka regler som gäller vid köp av varor. ABM 07 är ett regelverk framtaget av Föreningen Byggandets Kontraktskommitté (BKK) och Byggmaterialindustrierna avsett för köp av varor i yrkesmässig byggverksamhet.
Advokat Sven Häggström och jurist Jennie Metz Abrahamsson har nyligen genomfört utbildningar i ABM 07 i Malmö, Göteborg och Stockholm. Utbildningarna syftade till att ge deltagarna en grundlig genomgång av vad som gäller vid köp av varor enligt ABM 07 och hur detta regelverk förhåller sig till exempelvis köplagen.
Deltagarna fick bland annat lära sig hur villkoren gällande förseningar, förseningsvite, mottagningskontroll, reklamationer och säljarens ansvar för fel skall tolkas. Syftet med utbildningen var att ge deltagarna en förståelse för vilka rättigheter och skyldigheter som följer av regelverken och hur dessa rättigheter och skyldigheter förhåller sig till varandra.
En god kunskap avseende vilka rättigheter och skyldigheter som gäller för ett köp medför att diskussioner och i förlängningen tvister i större utsträckning kan undvikas.
Front Advokater rekommenderar varmt alla inom byggbranschen att delta i våra utbildningar kring ABM 07.
Går du och dina vänner i tankar om att starta ett företag? Eller har ni redan ett? I sådana fall är det viktigt att komma ihåg att det är en affärsverksamhet och att alla parter bör skydda sina intressen. Ett sätt att göra detta är att skriva ett aktieägaravtal, vilket kan vara till nytta ur ett juridiskt perspektiv.
Vad är ett aktieägaravtal?
Ett aktieägaravtal är en överenskommelse mellan aktieägare i ett företag som reglerar deras förhållanden. Avtalet inkluderar ofta regler om ägarandelar, röstningsrättigheter och beslutsfattande inom företaget. Det bör också innehålla regler om hur potentiella tvister eller problem ska hanteras mellan aktieägare.
Varför behövs ett aktieägaravtal?
Även om du känner dina vänner väl och har en bra relation med dom, kan det fortfarande uppstå konflikter eller problem i framtiden. Ett aktieägaravtal kan hjälpa till att reglera förhållandet mellan er och minska risker för tvister. Det kan också vara till hjälp att ha med en tydlig plan för hur ni ska hantera ägande och beslutsfattande inom företaget.
Vad ska ett aktieägaravtal innehålla?
Ett aktieägaravtal bör innehålla regler om ägarandelar, beslutsfattande, röstningsrättigheter, vinstutdelning och försäljning av aktier. Det bör också innehålla regler om hur eventuella tvister ska hanteras.
När ska man skriva ett aktieägaravtal?
Det är bäst att skriva ett aktieägaravtal i samband med att företaget bildas eller anskaffas. Ju tidigare ni reglerar era förhållanden sinsemellan, desto mindre blir riskerna för framtida tvister
Sammanfattningsvis kan ett aktieägaravtal hjälpa till att skydda ditt företag och reglera förhållanden mellan dig och dina kompanjoner. Tveka inte att kontakta oss på Front Advokater för att få hjälp att skriva ett aktieägaravtal.
Visste ni att vi har kontor i Luleå och Piteå för alla klienter i hela Norrbotten?
Ni hittar oss på Storgatan 34 i Luleå och Västergatan 14A i Piteå.
VAD ERBJUDER VI?
Front Advokater är en affärsjuridisk fullservicebyrå.
Vi arbetar såväl med privata aktörer som för offentliga verksamheter. Oavsett hur ett företag eller organisation ser ut har vi juridiska lösningar just för dem.
HUR ARBETAR VI?
På Front Advokater arbetar vi i team som har specialistkompetens inom olika rättsområden. Samtliga i teamet har insyn i hela arbetsprocessen med stor frihet att driva det dagliga arbetet och därigenom ges chans att utvecklas i sin yrkesroll.
Beroende på vilken kompetens som efterfrågas, delegeras ärendet till det team som är bäst lämpat.
VILKA ÄR FRONT ADVOKATER?
Vårt uppdrag är självklart – vi ska alltid ge våra kunder den bästa juridiska rådgivningen. Med våra kontor i Göteborg, Stockholm, Luleå och Piteå har vi beredskap till att erbjuda juridisk rådgivning i hela landet.
Vi är också övertygade om att jämställdhet, mångfald och hållbarhet är avgörande för att skapa ett bra samhälle. Vi vill driva samhällsutvecklingen framåt, diskutera och utmana normer inom branschen.
Hos oss arbetar nytänkande människor som tror på respekt – för omvärlden, uppdragsgivarna och varandra. Detta gör oss stolta, men mest av allt gör det oss till Front Advokater.
Läs mer om oss och hur vi kan hjälpa dig på vår hemsida, www.front.law.
Avgörandet i mål C-383/21 och C-384/21 – några reflektioner
EU-domstolen har i dom den 22 december 2022 (mål C-383/21 och C-384/21) gjort vissa klarlägganden om kraven för att uppfylla kontroll-kriteriet när det handlar om delägda fristående juridiska personer. Avgörandet bidrar till klarhet i några avseenden, i andra delar kvarstår enligt min mening öppna frågor.
Vad är klart?
Den köpande parten måste således i princip ha rätt att utse en ledamot (och ha utövat denna rätt) i den fristående juridiska personens styrelse. Brister denna förutsättning kan kontrollkriteriet aldrig vara uppfyllt, oberoende av övriga omständigheter. (En ledamot kan dock företräda flera upphandlande myndigheter.)
Vad är möjligen inte helt klart?
EU-domstolen påpekar avgörandet att artikel 12.3 skiljer sig från artikel 12.1 och 12.2 på det sättet att det i 12.3 inte föreskrivs att villkoren avseende den upphandlande myndighetens kontroll över den fristående juridiska personen kan uppfyllas på ett indirekt sätt (se p. 61). I artikel 12.1 anges ”Sådan kontroll kan också utövas av en annan juridisk person, som själv kontrolleras på samma sätt av den upphandlande myndigheten.”.
Frågan är därmed om EU-domstolens påpekande ska uppfattas som en anvisning om motsatsvis tolkning. Dvs. att artikel 12.3 i princip innehåller ett villkor: ”Sådan kontroll kan inte utövas av en annan juridisk person, som själv kontrolleras på samma sätt av den upphandlande myndigheten.”. EU-domstolen uttalar ingen sådan anvisning – men sättet att påpeka lydelseskillnaden kan förstås indirekt uppfattas på det sättet.
Jag lutar åt att EU-domstolens påpekande om lydelseskillnaden bör tolkas försiktigt. EU-domstolen gör påpekandet lite i förbifarten, som ett av flera skäl för sin slutsats om representationskravet. Frågan ställdes inte heller på sin spets i målet (den i målet köpande parten var direkt ägare av aktier i den säljande parten). Det stannar därmed vid att vara ett påpekande om lydelseskillnad – att en motsatsvis tolkning ska göras varken uttalas eller avfärdas av EU-domstolen.
Ett allmänt skäl som manar till försiktighet för raka motsatsslut när det gäller artikel 12 är att bestämmelsen, lagtekniskt, inte kan sägas hålla särskilt hög kvalitet. I lagtext-sammanhang är det ofta naturligt att utgå från att varje ord har valts med mycket stor omsorg. Då kan det ligga nära till hands att jämföra närbesläktade regler och utgå från att författaren har en tydlig avsikt också med att inte skriva ut vissa rekvisit (göra motsatsslut). Operationen måste dock alltid ställas mot andra tolkningsalternativ – exempelvis en avsikt att genom tystnad lämna frågan oreglerad/öppen. Som tyvärr ofta är fallet med produkter från EU-lagstiftaren ger nu aktuell direktivbestämmelse ett ganska ogenomarbetat intryck. Sättet att konstruera artikel 12.2 får sägas vara ett exempel på det. Låg eller tveksam stringens talar således emot att läsa in entydiga implicita budskap. Lydelseskillnaden kan ju också vara ett uttryck för att EU-lagstiftaren har velat lämna öppet huruvida indirekt kontroll kan godtas vid gemensam kontroll.
Det kan härvid nämnas att EU-domstolen i princip har underkänt kontrollkriteriets uppfyllnad, i ett scenario som rörde indirekt gemensam kontroll, i avgörandet Carbotermo, C-340/04. Utifrån domstolens angivna skäl framstår det som att den indirekta kontrollen var en av flera omständigheter som föranledde denna helhetsbedömning. Samtidigt synes domstolen i princip ha godtagit kontrollkriteriets uppfyllnad i avgörandet Asemfo, C‑295/05, även här i ett scenario om gemensam kontroll och med indirekta kontrollmoment. EU-domstolens redovisade ”bedömning” av kontrollkriteriet i Asemfo framstår dock som relativt allmän hållen, och i domskälen finns vissa avsnitt som gör att avgörandet kan betraktas som särpräglat (se särskilt p. 60).
Något tydligt stöd för ett kategoriskt förbud mot indirekt kontroll, vid gemensam kontroll, kan enligt min mening inte utläsas ur EU-domstolens praxis.
När det gäller representationskravet i artikel 12.3 har direktivet en tydlig ordalydelse. Det får därmed ses som naturligt att EU-domstolen uppfattar direktivet som en de facto-skärpning av rättsläget i denna del (p. 68), särskilt som EU-domstolens genomgång av övriga tolkningsaspekter inte utvisade något som talade emot ordalydelse-innebörden.
Det är enkelt att föreställa sig andra tolkningsfrågor om artikel 12 där det kommer att bli mycket svårare för EU-domstolen att avgöra om EU-lagstiftaren avsett att förändra rättsläget, eller om syftet var ren kodifiering av EU-domstolens praxis vid direktivtillfället. Här finns en ”vem kör egentligen bilen”-problematik – artikel 12 ger intryck av att vara ömsom kodifiering, ömsom något annat, i en grumlig mix.
Är indirekt kontroll och indirekt ägande samma sak?
Ytterligare en diskussionsfråga är vad direktivtexten om indirekt kontroll mer specifikt betyder i sak. Låt säga att rättsläget, rätteligen, ska uppfattas som att det vid gemensam kontroll finns ett ”förbud” mot indirekt kontroll. (Sådan kontroll kan inte utövas av en annan juridisk person, som själv kontrolleras på samma sätt av den upphandlande myndigheten.)
Ett sätt att se på saken är att ett förbud mot indirekt kontroll helt enkelt betyder ett förbud mot indirekt ägande. Direktägande krävs.
Ett annat sätt att se på saken är att ett indirekt ägande inte per automatik måste resultera i (endast) indirekt kontroll. Beroende på upplägg kan direkta kontrollmoment uppnås även vid indirekt ägande. Ett exempel är att bolagsordningen eller motsvarande kan föreskriva att en indirekt ägare, exempelvis fullmäktige i en kommun, ska utse en styrelseledamot (jfr representationskravet). Ett annat uttryck för direkt kontroll är att en indirekt ägares ställningstagande ska inhämtas inför principiella beslut. Det är följaktligen möjligt att utöva viss direkt kontroll även över en indirekt ägd juridisk person.
Ett förbud mot ”indirekt kontroll” är således, måhända, inte per automatik ett förbud mot indirekt ägande. I en ägarstruktur A-B-C kan A:s kontroll över C ha minst två principiella former. Kontroll kan uppstå genom att A kontrollerar B, samtidigt som B kontrollerar C. Kontroll kan därutöver uppstå genom att A utövar direkt kontroll över C. I praktiken råder nog ofta en samtidig kombination av kontrollformerna. Att fästa vikt vid kontrollen snarare än ägandet bör enligt min uppfattning vara relevant vid ett tänkt förbud mot ”indirekt kontroll” vid gemensam kontroll över delägt bolag.
Sammanfattningsvis:
Övrigt
EU-domstolen fann vidare i målet att artikel 12.3 och 12.4 har sådan karaktär att bestämmelserna har direkt effekt i tvister mellan olika offentligrättsliga juridiska personer. EU-domstolens motivering i denna del är enligt min uppfattning inte helt lätt att följa, men det förefaller som att EU-domstolen ”villkorade” sin slutsats av att det enligt den aktuella nationella rätten måste vara tillåtet för upphandlande myndigheter att åberopa någon form av ”in house”-undantag vid sina anskaffningar (se p. 49). Eftersom Sverige har infört sådana undantag bör en motsvarande direkt effekt kunna åberopas i svenska tvister mellan olika offentligrättsliga juridiska personer (i praktiken främst i tillsynsärenden mellan Konkurrensverket och en upphandlande myndighet).
