De första stadsnäten bildades på 1990-talet med syftet att utmana det dåvarande statliga telemonopolet. Kommunerna var less på höga priser och bristande intresse att bygga ny bredbandsstruktur. På senare år har det hettat till på bredbandsmarknaden till följd av att kommunerna försöker verkställa regeringens bredbandsmål om fiber till alla – samtidigt som de privata aktörerna vill plocka russinen ur kakan.

Kaisa Adlercreutz första invändning är utifrån ett samhällsintresse. Ett fungerande fibernät är idag lika avgörande för den enskilda medborgaren som vägar, vatten och elektricitet. Bredband och fiber är förutsättningen för nya tjänster inom sjukvård, hemtjänst och skola. Att lämna ett öppnare spelrum för riskkapitalintressen kan medföra dyrare avgifter och villkor för människor ute i landet.

Kaisa Adlercreutz andra invändning är utifrån ett demokratiperspektiv. Det får inte vara så att de medborgare som är i störst behov av tillförlitlig bredbandsuppkoppling måste betala mest, det vill säga landsortsbefolkningen som dagligdags inte har tillgång till en omfattande och fungerande samhällsservice.

En rapport från OECD vid årsskiftet lyfte fram de kommunala stadsnäten som exempel på framgång. I rapporten bekräftas bilden att kommunernas satsningar på bredband främjat den digitala utbyggnaden i Sverige – och pressat priserna genom att tvinga marknadens aktörer till rättning i ledet.