”En seger för långsiktig hållbarhet”
Borgspiggar och läderbaggar må vara små varelser, som det är få förunnat att få se i verkligheten, men i det omtalade Verkömålet har de haft stor betydelse. Efter beslut från Högsta Domstolen kommer två havsvikar i Karlskrona att fyllas ut. Ett beslut som innebär stora fördelar för miljön på lång sikt.
I Karlskrona pågår just nu förberedelser för att fylla ut två havsvikar i Verkö. Målet är att skapa verksamhetsytor för en effektivare godshantering samt att anlägga en kombiterminal med det långsiktiga syftet att styra om godstransporter från väg till järnväg. Projektet var aktuellt redan för 20 år sedan, men fick då avbrytas eftersom sökt miljötillstånd inte medgavs. Nu har Högsta domstolen beslutat att inte meddela den lokala naturskyddsföreningen prövningstillstånd och projektet drar därmed igång i höst. Ärendet är kontroversiellt – både länsstyrelsen och den lokala naturskyddsföreningen har varit motståndare till projektet då utfyllnaden av havsvikarna innebär en lokal negativ miljöpåverkan. I ett större perspektiv kommer det dock att leda till en bättre miljö.
– För att förstå bakgrunden till projektet är det viktigt att vända blicken mot transportsituationen i västra Europa. Genom att styra över godsflödena till öst via prioriterade stomnätskorridorer har EU försökt att lösa det som har kallats en transportinfarkt. EU-kommissionen har pekat ut Karlskrona och polska Gdynia som en transportnod, en så kallad Motorway of the Sea. Utfyllnaden ska också ses i ljuset av de initiativ som har tagits på nationell nivå. Regering och riksdag ser omställningen av transportsektorn från väg till järnväg som nödvändig för att komma till rätta med växthuseffekten och den stora påverkan på klimatet som vägtransporterna har, säger Maria Paijkull, advokat på Front Advokater och ombud för Karlskrona kommun i tillståndsprövningen.
Prövningen har inneburit en lång process med olika motstående intressen, som har förts fram bland annat från länsstyrelsen, den lokala naturskyddsföreningen och närboende. Frågor om bland annat artskydd, biologisk mångfald och samhällsekonomiska överväganden har diskuterats. Redan år 2000 prövades projektet i miljödomstolen, men då avslog domstolen tillståndsansökan främst på grund av att fisken borgspigg lever i den ena viken. Borgspiggen förmodades då utgöra en egen skyddsvärd art, men senare DNA-studier har visat att borgspiggen tillhör arten storspigg, alltså samma art spiggar som finns i stora delar av Nordatlanten. Att fylla ut vikarna innebär därför inget hot mot den biologiska mångfalden.
Utfyllnaden innebär även att landområden med ädellövskog kommer att påverkas. Det gäller framför allt ekskog med förmodad förekomst av läderbagge, som är en fridlyst art och som sådan omfattas av det stränga regelverket om artskydd, vilket föreskriver att en exploatering måste föregås av en dispens. Ansökan om tillstånd och dispens lämnades in till mark- och miljödomstolen sommaren 2014. Mark- och miljödomstolen meddelade tillstånd till projektet vintern 2015. Mark- och miljööverdomstolen fastställde domen våren 2017. Genom Högsta domstolens beslut att inte meddela prövningstillstånd i vintras sattes därmed en slutlig punkt för en drygt tre år lång process. Domen är intressant ur flera aspekter. Exploateringsprojekt leder ofta till oro hos närboende, varpå många olika argument mot ett projekt ofta lyfts fram. Verköprojektet är dock ett bra exempel på att all exploatering inte är av ondo. Genomförda naturvärdesinventeringar visar att det är ökad igenväxning som är den kritiska faktorn för läderbaggens långsiktiga överlevnad på Verkö och alltså betydligt mer allvarlig än planerade åtgärder. Kommunen har tagit ett stort ansvar genom att föreslå restaurerings- och skötselåtgärder för att förhindra igenväxningen och ta fram en så kallad ekplan för den fortsatta utvecklingen av Verkö.
– För mig som rådgivare känns det alltid extra meningsfullt att få vara med i sammanhang där det finns en långsiktighet i projekten, där man förstår nödvändigheten av en hållbar utveckling och där man därför också vinnlägger sig om att hantera förluster, i form av en negativ lokal miljöpåverkan, genom exempelvis kompensationsåtgärder. Detta är också en av anledningarna till varför jag har valt att specialisera mig inom miljörätten, att med min kunskap och utifrån min horisont kunna bidra till att utveckla det hållbara samhället, säger Maria Paijkull.
Domen lyfter även en annan dimension av hållbarhet – hur miljöbalken ska tillämpas. När miljöbalken infördes för snart 20 år sedan, var en av nyheterna att tillämpningen av bestämmelserna skulle syfta till att främja en hållbar utveckling. Tillståndsprövningar har emellertid kritiserats för att inte fokusera tillräckligt på hållbarhet. Fokus ligger istället på detaljer, särskilt när det gäller artskyddsfrågor, där en prövning närmast kan bli på individnivå. Detta har kanske främst varit märkbart i prövningar av vindkraft, som i grunden också är en angelägen samhällsfråga ur ett klimatperspektiv.
– I Verkömålet lyckades vi visa att även om projektet i ett snävt perspektiv medför en lokal negativ miljöpåverkan så blir vinsterna i det större perspektivet så mycket större. Detta tog såväl mark- och miljödomstolen som Mark- och miljööverdomstolen fasta på, vilket känns oerhört tillfredsställande, säger Maria Paijkull.
